Hej alla kära läsare. Tror ni att jag dött? Det trodde jag idag.. Jag har legat på sjukhus sen igår vid lunchtid. Kul va? Åkte ju in på morgonen på akuten för mitt magknip, men det var sån kö att jag åkte till skolan en sväng. Åt lunch och fick ett jävla anfall så jag klarade inte av att vara kvar. Åkte till akuten i Ljusdal direkt, och fick komma in på en gång. Läkaren visste inte vad det var, ringde Ersta sjukhus där jag gjorde min gastric bypass operation och han tyckte jag skulle åka vidare till Hudiksvall för fler prover och röntgen. Så då var det bara att sätta sig i bilen och åka hela vägen tillbaka till Hudik eftersom min skola ligger där också, suck. Väl framme på akuten där fick jag mer vänta än någon hjälp, jag vet inte hur många timmars väntande det blev innan jag fick ett rum. Dom kände och klämde, ont som tusan! Fick inte äta ett skvatt heller. På kvällen fick jag komma in på kontraströntgen. En sköterska kom med en liter vatten med konrastmedel som jag skulle dricka. Ni skulle sett min min då! "HUR hade du trott att jag skulle få i mig allt det där på en halvtimma?" Liksom, jag dricker inte ens en liter om dagen efter operationen.. pinade i mig det mesta, dock gick inte allt i såklart. Åkte ner på röntgen, sprutade in kontrast i blodet - otroligt läskig känsla. Det hettar i kroppen och känns som att man kissar på sig nästan, vilket jag höll på att göra efter tillbringaren med vatten också! Efter röntgen var det bara att glida tillbaka i sängen till rummet och vänta, men ingenting syndes på röntgen såklart..och tur var väl det. Läkaren skrämde mig rejält på akuten när han sa att om röntgen visar någonting med tarmarna, skulle det bli operation! Och det var då det sista jag ville..det var ju inte så längesen jag genomgick en. Ja, så då konstaterade läkarna att dom inte kunde se något och funderade om det kunde vara ett magsår i den nya magsäcken. Och den undersökningen fick jag inte genomgå förän dagen därpå, idag alltså. Så jag sov, förjävligt illa där ensam i mitt enmansrum. Ont som fan hade jag, och ingenting emot smärtan fick jag. Levde på dropp och fick inte äta ett skit! Vaknade varannan timma, och sist kl 07.00. Hoppades att ronden skulle vara tidig, men läkaren kom väl runt elva tiden. Fick besked att jag skulle göra en gastroskopi senare på dagen, suck. Jag som planerade åka hem mitt på dagen - jo tjena. Klockan gick, tillslut blev jag irriterad och ringde efter en sköterska och frågade när jag skulle få komma in. Då hade dom fått en tid åt mig 14:15 utan att säga något - tack för den. 14:15 rullades jag ner, 14:50 kom jag in. Tack för den igen. Detta irriterande väntande gör mig galen, vart är vården i Sverige påväg? Om dom hade gjort allt detta på en gång hade jag varit på sjukhuset max en timma, inte ett dygn!
Ja och då till det hemskaste jag gjort i hela mitt liv, gastroskopin... Emma gjorde det för någon vecka sedan och förklarade vad hemskt det var, jag laddade hela dagen med att det inte alls skulle vara hemsk och jag skulle fanimej stå på mig och klara av det. Så jag får åka hem någon gång! Men fyfan, ursäkta, men jävlar  - jag vägrar göra om det. Jag kräktes tre gånger och grät som en bebis. Dock kom det ju inte upp något eftersom jag inte ätit, och fick ju bedövningssalva i halsen så efter denna hemska minut som det tog kunde jag varken spotta eller svälja. Jag var verkligen i chocktillstånd eftersom. Bröt ihop uppe på rummet när Petter var där och sköterskan sa att jag troligen inte skulle få komma hem idag.
Läkaren kom nästan på en gång efteråt och sa att magen var så fin så, inga fel alls. Inga magsår. Det enda dom kunde gissa på är att jag har ett magsår i min gamla magsäck, och den kommer dom inte åt. Då jag har fått Imoprazol utskrivet och ska äta det i ett par veckor - vänta och se. Så nu är jag hemma, äntligen. Efter detta helvete. Men det är ju verkligen inte över. Jag har konstant ont, hela tiden. Då menar jag verkligen HELA tiden. Men det gör mer ont när jag äter något, vilket inte är det bästa när man gjort en gastric bypass och MÅSTE få i sig mat och dryck. Så vi får se hur det här går. Ska nu ringa läraren och säga att jag inte kommer till skolan den här veckan, jag vet inte hur jag ska klara av att ens jobba. Varför skulle det här hända mig nu? När jag har så oerhört mycket på gång, i skolan och jobb. Det rasar verkligen in jobb! Men jag ska kämpa och försöka, ska i alla fall vila ett par dagar framöver och se om det går över. Blir det värre var det bara att åka in igen, vilket jag inte direkt längtar efter....