Jag vet inte varför det hände. Jag vet inte hur det hände. Jag vet knappt vad som hände. Men änglavakt hade jag ikväll. Jag kommer alltid tacka för att jag fortfarande lever. Efter många timmars chock ligger jag nu i gästrummet hos systers familj och ska göra ett försök att somna utan de utskrivna sobril jag har bredvid mig. Huvudet dunkar, ögonen är rödsprängda, hjärtat slår. Men jag lever. Utan ett endaste blåmärke. Änglavakt. Jag kommer verkligen ta livet på allvar. Det var nog därför detta hände. Ingen som har varit så nära döden som jag var ikväll kan förstå. Jag själv kommer nog heller aldrig förstå att jag överlevde, men nu vet jag att ödet finns och en mening med allt. Jag tackar för en andra chans och jag ska aldrig sumpa den. Nu undrar ni vad som hänt och jag och min kompis var med om en hemsk bilolycka ikväll påväg hem från Stockholm. Vid omkörning av en lastbil tappade vi kontrollen av bilen och bilen gled framför lastbilen, snurrade runt och under en tusendels sekund med lastbilen mötande i 100km/Tim. Slungades in i mitt räcket, missade lastbilens släp som gled mot oss med centimetrar och runt igen. Traumatisk upplevelse som nu kommer påverka hela mitt liv framöver. Jag har skakat och gråtit i timmar. Nu orkar jag inte mer, och måste försöka tänka positivt och vara tacksam. Änglavakt.