2012-01-23   13:11:32

Dagen efter. Kunde inte somna igår. Det som hände igår snurrade runt, runt i huvudet på mig så jag var tvungen att ta en sobril och lyckades somna tillslut. Idag vet jag inte hur jag mår. Skärrad och kan inte förstå vad som hände. Uppsvälld runt ögonen och ont i huvudet som bara den. Skulle bara vilja krypa ner under täcket och sova tills allting släpper. Men jag kan ju inte bara släppa allt, nu när det gick så bra. Det är ju nu det är som viktigast att resa sig. Men det är fruktansvärt jobbigt. Skönt att skriva av sig. Kan inte tänka på något annat än igår, vet inte vad jag ska göra eller ta mig till. Har kommit hem nu i alla fall, tur jag kunde sova hos syster. Så det är nu tankarna börjar snurra igen. Det där som hände känns som en evighet i mitt huvud. Jag förstår inte att man under så få sekunder kunde hinna tänka på så mycket. Jag tänkte verkligen Nu dör jag. Nu är det kört. Jag var 120% säker på att jag skulle dö i det ögonblicket. Det var precis som att himmelen öppnade sig och skulle ta emot mig, men tappade mig precis. Det var inte min tur. En sån här traumatisk upplevelse ändrar verkligens ens tankesätt totalt. En helt annan syn på livet. Som jag sa, en andra chans. Detta är min andra chans, att fortsätta leva och ta vara på mig själv. Men en sak, kommer jag aldrig fråga mig i huvudet; Varför stannade inte lastbilschauffören? Varför? Han vet inte idag om vi lever eller inte, om vi är hela eller inte, hur vi mår. Ingenting. Han såg allting, men stannade inte ens? Jag kommer aldrig förstå.

Jag krockade med en älg för några år sedan, och det har jag nu lyckats bearbeta ganska bra. Jag är/har alltid varit rädd när jag kör under älgjakt, där det är mycket buskar osv. Har alltid haft det i tankarna, jämt. Nu denna gång satt jag bredvid, och efter älgkrocken är jag otroligt åkrädd. Jag kan praktiskt taget se olyckorna i huvudet på mig själv när jag åker med andra. Och just nu hände det som inte fick hända. Detta kommer nu göra att jag kommer ha otroligt svårt att åka med någon, speciell vid omkörningar vid vinterväglag. Det kommer jag vägra. Aldrig. Jag har blivit en mycket bättre chaufför efter älgkrocken, än vad jag var i tonåren. Vilket jag är glad för. Jag vet dock inte än hur det här kommer påverka min bilkörning, förutom att jag aldrig kommer ta en risk eller en chans. Någonsin.

Bilder från weheartit.com